gustafssonsryttare

Som jag nämde i min presentation så lovade jag er ett inlägg om Golden Cup, varför jag står där idag som jag gör.

För lite längre än ett halvår sedan ägde jag en ponny vid namn Star. Han var världens snällaste häst att hålla på med men när det gällde ridningen var han inte alls lika skoj. Han stannade alltid på hinder, även om han hade hoppat exakt samma hinder förut och det fick mig att tveka. Jag tror inte han hade problem med höjden utan att han bara var en nervig ponny som tittade på precis allt. Gudarna ska veta hur mycket jag kämpade med denna ponny utan något vidare resultat, så jag gav upp. Jag var trött på att alltid bryta ihop i gråt efter varje ridpass. Vi sålde Star till några bekanta som nu har sålt honom vidare till Umeå.



In i bilden kom istället min häst som har hjälpt mig så enormt mycket med hoppningen. När jag provred honom kände jag direkt att vi klickade och att detta var en häst jag gärna skulle se fram emot att utvecklas med. Det är precis vad jag har börjat gjort och detta är bara början på karriären. Jag börjar hitta knapparna på honom ganska bra och allt känns så lätt med honom. Jag litar på min prins till hundra, om inte ännu mer! Jag kan ställa upp ett hinder på 120-130 cm och inte känna mig osäker, eller osäker kan jag alltid känna mig eftersom jag inte riktigt kommit över det som hände med Star men jag litar på honom, och det tror jag är nyckeln till varför allt känns så lätt med precis honom, och att han alltid ställer upp oavsett vad.

Jag älskar dig min prins!


Fotot är taget av Stefan Sager.